För några veckor sedan publicerade en kvällstidning en artikel med rubriken ”Kvarg och hårdträning – hoten mot vår hälsa”.  Budskapet var att hälsohets, med besatthet av kost och överdriven träning, är ett hälsoproblem. Personligen håller jag med om huvudbudskapet. Detaljer i artikeln är en annan sak och min egna argumentation skulle sett annorlunda ut.

Det dröjde inte länge innan artikeln blev bemött i en bloggpost av en yrkesverksam inom hälsoområdet. Bloggaren kände uppenbarligen att träning behövde försvaras. Varför, kan man fråga sig. Inget anfall gjordes mot vare sig träning eller en aktiv livsstil.

Tyvärr gick opponentens analys för fort och denne ersatte (medvetet eller omedvetet) flera dimensioner i ”debatten”. Jag vill gärna kommentera tre av dessa:
– nivån på fysisk aktivitet hos Sveriges befolkning;
– begreppet fysisk aktivitet kontra träning;
– vilket problem är viktigast: inaktivitet eller ortorexi/ätstörningar.

Fysisk aktivitet i Sverige

Både artikeln och bloggposten refererar till undersökningen Eurobarometer som gjorts inom EU. Enligt denna undersökning svarade endast 10% av svenskarna att de aldrig är aktiva eller utövar någon idrott. Andelen svenskar som uppgav att de är aktiva eller utövar någon idrott med minst ”någon regelbundenhet” var 70%.

Detta är imponerande siffror och jag satt mitt bland en jublande publik när dessa, då färska, opublicerade siffror presenterades under ett branschmöte i Budapest 2013. Fysisk aktivitet är viktig för människans hälsa. Inaktivitet är en känd faktor för ökad sannolikhet att drabbas av icke-smittsamma sjukdomar som exemplevis hjärt- och kärl, diabetes typ 2 eller vissa former av cancer. Man bör dock komma ihåg att dessa risker är långsiktiga och man får inte diabetes typ 2 av lite ”fredagsmys med familjen”.

Förvånande nog har bloggaren, och andra opponenter, citerat Eurobarometer endast i syfte att hävda att denna studie baseras på självrapportering och därför ”…med största sannolikhet innebär en grov överskattning..”. Vilken sannolikhet och hur grov överskattning i sådana fall skulle vara kommenteras inte. Man borde tillägga att Eurobarometern genomförts vid flera tillfällen i ett flertal länder.  Utgår man från bloggarens logik att presenterad data är en grov överskattning, får man möjligen panik när man ser data för Italien, Portugal, Grekland m fl vars respondenter uppgivit att mer än 50% aldrig är fysiskt aktiva. Har medborgare i dessa länder överskattat sin aktivitetsnivå i studien borde de i verkligheten antagligen vara soffliggande 24/7. Jag tror inte det….

Vi kan vända oss till tillgänglig data och det senast publicerade i den prestigefulla tidskriften Nature. Där publicerades nyligen en studie som redovisar imponerande data från drygt sju hundra tusen personer (717 527) från 111 länder och 68 miljoner dagar.

I denna studie är Sverige i likhet med Eurobarometer ett av dem mest aktiva länderna med ett medel på ca 6000 steg per person och dag.

En annan tidigare publicerad studie i anrika The Lancet visare även den att Sverige är bland de mest aktiva länderna.

Dessa helt oberoende studierna använde olika metoder men konsekvent rankade Sverige högt gällande vardaglig aktivitet jämfört med andra länder.

Oberoende studier pekar på en och samma sak: svenskar är mera fysiskt aktiva än invånare i de flesta industriella länderna.  

Vidare kan man diskutera om man behöver vara mera aktiv för att ha hög livskvalité, behålla hälsa och förebygga sjukdomar. Vad, hur och varför är de frågor som man söker svar på vid olika institutioner på landets högskolor och universitet.

Aktivitet vs träning

Träning är inte samma sak som fysisk aktivitet. Träning är en process för att öka fysisk kapacitet. Man kan träna för att bli starkare, uthålligare, snabbare, vigare, osv. Att approximera från Eurobarometer och säga att 70% av svenskar tränar regelbundet är fel. Därför var första artikeln (den från kvällstidningen) fel ute i sin argumentation.

En tillräckligt hög nivå av varaktighet, intensitet och frekvens är nödvändig för att stimulera fysiologiska anpassningen som ska leda till ökad kapacitet/er. Denna anpassning kommer att ske förutsatt att det finns adekvat näring och vila. Träning består med andra ord både av själva passet och återhämtningen. Dessa två är Yin & Yang av prestationen. För mycket av den ena i förhållande till den andra innebär att prestationen inte kommer att förbättras.

Vad är viktigast: att motverka ortorexi eller inaktivitet?

I min värld behöver frågan inte ställas i överhuvudtaget. Man kan fråga sig vilka risker för mycket träning och undernäring (vanlig konsekvens vid ätstörningar) kan innebära för hälsan.

Verkligheten när man arbetar med människors hälsa ser annorlunda ut än stalinistiska slutsatser om vilket hälsoproblem som nu ska prioriteras i riket. Dåliga artiklar om ett hälsoproblem borde inte bemötas med förnekelse av professionella personer, även om man själv jobbar med andra typer av hälsoproblem.