I år har jag inga nyårslöften. Bara drömmar. Mina nyårsdrömmar 2018 är att:
…kunna att älska mitt jobb.
- Jag vill lära känna mina kollegor, äta lunch tillsammans istället för kvarg framför datorn, följa med på aw istället för att alltid hasta till gymmet.
- Jag vill kunna koncentrera mig på mina uppgifter i stället för att ständigt bli avbruten av tankar om vad jag ätit, när jag ska äta igen, vad jag ska träna och hur tajt mina jeans sitter.
- Jag vill fortbilda mig, följa med på konferenser och kundbesök utan att oroa mig för flygplansmat, hotell utan gym och påtvingade restaurangmiddagar.
- Jag vill slippa ångesten, den där vaga känslan av att jag kan bättre, inte riktigt gör ett bra jobb och nästan paranoida uppfattningen att kollegor och chefer tycker jag är konstig.
- Och om det faller sig så vill jag ha energi och mod att bryta upp och söka mig mot mitt drömjobb och framtida kall.
… kunna älska min familj och mina vänner.
- Jag vill kunna avnjuta en middag med min familj utan att känna oroliga blickar och dömande kommentarer som noterar vad jag äter, eller inte äter.
- Jag vill göra mormor glad genom att äta hennes nybakta kakor.
- Jag vill ta en spontandrink med mina polare och känna hur uppfylld jag blir av den positiva energin från deras sällskap.
- Jag vill gå på date, som blir till en drink, som blir till middag och glider in i en lång härlig kväll, full av prat, skratt och lyckokänslor. Jag vill inte ständigt snegla på klockan och hitta ursäkter för att springa iväg till gymmet, jag vill beställa ett glas vin utan ångest och jag vill slippa krångla med kyparen för att få en vegetarisk, gluten- och laktosfri rätt som helst inte innehåller fett eller kolhydrater. Och jag vill inte att kvällen ska sluta med gråt i kudden för att jag tog en tugga av potatismoset.
… kunna älska livet! Jag vill vilja leva. På riktigt.
- Jag vill känna känslor; glädje och sorg, kunna vara upprymd och uttråkad och känna uppskattning för små och stora glädjeämnen i livet.
- Jag vill ha mental och fysisk energi att ge tillbaka till alla runtom mig: kollegor, vänner, familj och samhälle. Tänk att kunna sätta någon annan före mig, min mat och min träning för en gångs skull.
Jag vill så otroligt gärna att 2018 blir det år jag äntligen lyckas. Just nu känns vägen olidligt lång och målet suddigt. Men jag vet att även om mina drömmar inte kommer slå in av sig själva, går det med rätt hjälp och hårt jobb. Jag vet, jag kan, jag vill bli frisk och jag vill se fram emot resten av livet.
/Ortorektikern