Dagens (7/10) Svenska dagbladet publicerar en debattartikel där några läkare menar att Coca-Cola och andra skräpmatsproducenter är dåliga partner för idrottsrörelsen. Vill man rädda idrotten från att begå oetiska handlingar eller bli korrupta?

Läkaryrket  är starkt förknippat med en hög etisk standard och värderingar som handlar om att minska mänskligt lidande och/eller att bota en sjukdom. Läkare räddar människoliv. Förmodligen har en läkare den allra högsta renomén i samhället. Det krävs många fler ”Machiarini” för att förminska den respekt som läkaryrket har och det med all rätt.

MAT

Det är däremot med viss förvåning man kan läsa debattartikeln i SvD. Det är ett välkänt faktum att det framförallt är HUR MYCKET man äter som har samband med fetma och inte VAD man äter. Ja, det är vetenskapligt belagt att regelbunden konsumtion av t ex sötade drycker kopplat till övervikt. Samtidigt är det även bevisat att barns övervikt är kopplad till inaktivitet och inte till godis och läsk.

”SKRÄP”

Detta i högsta grad oakademiska sätt att uttrycka sig på får följdeffekter på andra plan. Vi tvingas att plötsligt kategorisera mat som ”skräp” eller hälsosamt. Men stämmer denna kategorisering  verkligen?

Betyder det till exempel att man inte bör äta det man kallar för ”skräpmat” för att det kommer att skada vår hälsa?

Betyder det att vi bör äta det vi idag (!) anser vara hälsomat och att därmed ju mer desto bättre för vår hälsa?

De riktiga svaren är NEJ på båda frågorna ovan. Uppdelning av mat i dåligt och bra ökar enbart sannolikheten för andra typer av hälsoproblem såsom exempelvis ätstörningar. Psykisk ohälsa ökar i industriella länder och flera av dessa tillstånd är förknippade med vad man anser att vara en överdriven ”hälsosam” livsstil. Ibland nämns begrepp som hälsoångest och ortorexi i sammanhanget.

PENGAR

”There is no free lunch”. Idrott kostar pengar. Dessutom, om man vill att våra barn ska få bästa möjliga förutsättningar kommer det att kosta. Alla som är verksamma inom idrottsrörelsen vet hur svårt det är med finansiering av verksamheten. Som förening eller förbund blir man inget annat än tacksam för alla möjliga donationer och finansieringsmöjligheter.

Idag finansieras svenska idrottsrörelsen till stor del av statliga Svenska Spel. Det är uppenbart att verksamhet som spel där slumpen avgör skillnad mellan vinst och förlust är en helt ok sponsor av idrott utifrån somliga. Varför då, vill man fråga? Är spelberoende inte en ohälsoaspekt? Vem ska avgöra vilka företagsprodukter och tjänster som anses hälsosamma nog för att kunna kvalificera etiskt som sponsor?

Medicinen sponsras inte oväntat ofta av ”farmakologiska intressenter”. Mediciner som lanserats och beljublats via recept och reklam kan ibland leda till bieffekter som är sämre för hälsan än de symtom som medicinen behandlar (t ex statiner, antidepressiva medel, etc).

IDROTT & HÄLSA

Ja, idrott ofta förknippas med hälsa. Idrotten hjälper oss att träna upp både kropp och själ. Den lär oss att bemöta motgångar med nya ansatser. Idrotten lär oss att vara ödmjuka för våra framgångar och tacksamma för alla som hjälper oss på vägen till personlig utveckling. Idrotten lär oss stödja kamrater och bidra till gemenskap.

Idrott på sin högsta nivå handlar dock om att pressa sina förmågor och resurser till absolut yttersta. Den har väldigt lite med hälsa att göra. Fråga våra folkkära personer som Sanna Kallur, Carolina Kluft, Peter Forsberg…

Debatten blir otroligt primitiv om man använder sig av grova förenklingar i ett mycket brett och komplext område såsom hälsa och idrott. Idrotten behöver finansiering men bör självfallet i likhet med andra organisationer ta sitt etiska hälsoansvar.  Avstånd från droger, doping och alkohol är en självklarhet men förbud mot enkilda livsmedel? Vart tog  förutsättningen HUR MYCKET eller dos och respons med andra ord vägen?