Yvonne Lin har nyligen gästat Amanda Colldéns podd Föräldrarapport. Namnet på avsnittet tycker vi sammanfattar innehållet väldigt bra: Uppfostra sunda barn i ett ätstört samhälle.
Det pratades om förskolor som erbjuder banan istället för glass när man fyller år, om hur föräldrar ska prata med och framför barnen om mat, utseende och fysisk aktivitet, om hur man får dagens barn att röra på sig mer utan att det känns påtvingat och tvång. Och mycket annat.
Lyssna nedan eller sök på podden direkt i din Spotify-app.
Ylabs grundare Yvonne Lin gästade nyligen Ångestpodden och pratade om Ortorexi men även om skillnaden Ortorexia Atletika och ätstörningar, om anti-fetma diskurs, vårt samhälle, och annat som förstör hälsa och prestationsförmåga. Det blev ett minst sagt väldigt livligt och engagerat avsnitt. Tack Ida och Sofie för att vi fick gästa och sprida denna viktiga kunskap tillsammans med er.
Finns ortorexi inom elitidrotten?
I veckan publicerades ett avsnitt av podden Sportstudio med Claes Åkesson och Ricard Norman, där vår egna Yvonne Lin intervjuades i egenskap av ortorexiexpert och fd elitidrottare.
Vad tycker vi om att skidlandslaget vägs varje morgon? Ska man använda vågen eller finns det bättre mätinstrument? Har det [dagliga vägandet] några konsekvenser på det fysiologiska och psykologiska välmåendet av personer? Finns det risk för ortorexi?
Lyssna på Yvonnes svar i din favorit podapp, inslaget börjar vid 59:20
Läs mer om elitidrott och ortorexi:
Vi pratade om ortorexi i avsnitt 209 av Maratonpodden som kom ut för några veckor sedan. Vi som i Yvonne Lin – hälsovetare, expert på ortorexi, och VD för Ylab – det enda specialistklinik för ortorexi i Sverige. Tillsammans med programledaren Petra Malm samt Helena Kopp Kallner, gynekolog och forskare, pratade vi bland annat om följande:
Vilka är de största riskerna med att vara utan mens? När övergår normal träning till en sjuklig träningsfixering? Vilken hjälp kan man få om man själv lider av ortorexi? Hur bemöter man någon som man misstänker lider av ortorexi?
Svar på dessa frågor och andra viktiga saker hittar du i avsnittet. Lyssna i din favoritapp eller nedan:
Känner du igen dig eller din anhörig i det som sagts i podden? Hör av dig så ska vi göra vårt bästa för att besvara dina frågor om ortorexibehandling, eller boka en ortorexiutredning direkt via länken nedan.
Läs mer om ortorexi:
Hypotalamus är den struktur i hjärnan som hos friska människor påverkar aptit och motivation (det senare även från framlobens planeringsområden). Men hos de med anorexia och bulimi tar andra nervstråk över och hämmar de vanliga impulserna, något som brukar kallas “Mind of Matter”.
Att hitta svar på frågan varför vissa äter och andra inte när de är hungriga är nog så intressant. Forskningsteamet genomförde en funktionell magnetröntgen på 26 friska och 26 sjuka personer som fick sockerlösning. Man fann att de med ätstörningar hade vida förändringar i banstråken som reglerar hunger-belöning, framför allt i den vita massan (nervtrådar som koordinerar kommunikationen mellan olika nervceller i hjärnan).
Här har ni min resa från många år av ätstörning till att ta upp kampen mot ortorexin, våga bli kär, kunna njuta av en graviditet och det magiska med att slutligen bli mamma.
Jag skulle inte ha barn. Absolut inte. Bara tanken på de kroppsförändringar en graviditet innebär eller att behöva anpassa livsstilen till någon annan gav mig näst intill mardrömmar. Dessutom hade jag misshandlat både kropp och psyke under så många år att jag inte var säker på att det över huvud taget skulle vara möjligt. Enklare att distansera sig med dussintals argument om det orimliga i att sätta barn till den här osäkra världen.
För att göra en lång historia kort har jag under många år tvingat mig själv till alltför hård träning i kombination med en minst sagt otillräcklig kost. Jag har fått diagnoser såsom anorexia nervosa, ätstörning UNS och depression och bockat av ett antal ätstörningskliniker och psykologer innan jag hittade Ylab för ungefär sex år sedan. Mensen hade då varit försvunnen under många år, trots att jag var ”normalviktig” enligt BMI, och jag hade inga förhoppningar att den skulle komma tillbaka. Det som både jag och de läkare, barnmorskor och gynekologer jag träffat under åren hade missat var något Ylab upplyste mig om redan vid första testtillfället. De sa “din mens kommer komma tillbaka när din fettprocent går upp” och “detta är ett typiskt fall av ortorexi och vi kan hjälpa dig bli frisk”.
Jag började Ylabresan full av både misstro och motstånd, trots att jag inners inne ändå kände att jag hade hittat rätt. Till slut vågade jag släppa taget, lita på mina coacher och gå helhjärtat in i behandlingen. En vacker dag, efter jag hade gått upp till den fettprocent som Ylab rekommenderat, kände jag en konstig och obekant molande värk i mage och rygg. Några dagar senare stod jag smått förvirrad vid mensskyddshyllorna på ICA och förundrades över produktutvecklingen de senaste tio åren.
Jag var över 30 och kände mig sådär förväntansfull, ängslig och osäker som jag gjort när jag i tidiga tonåren fick min allra första mens. En känsla som jag bara inte kunde skaka av mig var dock hur fantastisk kroppen ändå är. Tänk att det kunde krävas så lite, och samtidigt så otroligt mycket, för att hela reproduktionssystemet skulle komma igång igen? Min kropp hade bara väntat på att jag skulle ge den chansen att göra det en kvinnokropp ska göra. Jag tog chansen, sent om sider, och det funkade.
Att ens våga träffa någon på riktigt var långt ifrån självklart. Vanan att hålla emotionell distans var så rotad och jag var expert på att fly fältet så fort det började närma sig något seriöst. Så det tog några år innan jag var redo att öppna upp och låta mig svepas med. När min nuvarande sambo började prata om barn var jag tvungen att aktivt motstå impulsen att skrika rakt ut, vända på klacken och springa åt andra hållet. I stället började jag fundera på vad jag faktiskt ville, men innan jag egentligen kommit fram till något hände det otroliga. Stickan visade två streck, jag var gravid!
Så hur har gravidresan varit då? Till en början måste jag erkänna att det var lite knepigt. Som blivande mamma blir man överöst med information om att träning är bra, man ska inte gå upp för mycket, det är sååå viktigt att äta nyttigt och INTE för mycket. Trots att jag försöker undvika peppiga influencers kommer man ständigt över content i form av ”jag sprang maraton i tredje trimestern” eller ”såhär kan du kan löpträna dig igenom graviditeten”, vilket stressade mig i början. Gick jag upp för mycket? För lite? Tränade jag tillräckligt men ändå inte fel? Som tur är fick jag på nytt stöd av Ylab och tvingades återigen att slutligen släppa garden, lyssna på kroppen och bara vara.
Och när jag väl återigen vågade, kunde jag tillåta mig själv att verkligen njuta av det lilla livet som växte i magen.
Idag sitter jag här, med en 5 dagars gammal bebis i famnen och kan knappt tro att det är sant. Hon är den finaste varelsen på jorden och jag den lyckligaste och stoltaste mamman. Så lycklig över att jag får uppleva detta och stolt över att jag vågade ta alla de där små men samtidigt så stora stegen. Stegen mot att bli frisk och framför allt stegen mot att bli förälder.
Tusen tack till vår gästbloggare som skrivit detta ärliga och känslosamma inlägg.
Klicka på länkar nedan om du vill läsa mer om ortorexi, Ylab och programmet för gravida som nämns i texten:
Av: Annica
Jag har under många år tänkt att jag ska skriva ett inlägg om hur livet som frisk är så att du som kämpar kan få motivation till att göra det tunga jobbet på Ylab som faktiskt krävs för att bli av med ortorexi. På den andra sidan finns nämligen den stora belöningen som ett friskt liv innebär.
Här kommer en lista på vad jag uppskattar mest med att vara frisk, utan inbördes ordning.
DU är värd att bli frisk! Och det är värt att kämpa för att bli det. Ylab är i särklass de mest kompetenta på området och ha tilltro till att de vet vad de gör. You’ve got this! Största av kramar till er alla som kämpar.
Detta var ett gästinlägg av en person som blivit frisk från ortorexia atletika. Vill du också bli av med ångesten och få tillbaka livsglädjen? Kontakta oss för att boka en tid för utredning eller läs mer om ortorexi:
Vad är ortorexi? | Test: Har jag ortorexi? | Bok om ortorexi |
Det är inte ovanligt att ortorektiker tränar många pass i veckan med hög intensitet och är samtidigt måna om att äta bra och leva strukturerat i största allmänhet. Det som däremot skiljer en person med ortorexia atletika från en elitidrottare är att en elitidrottare:
a) klarar av vila och återhämtningsperioder
b) tränar med prestation som mål och inte magrutor och lågt underhudsfett.
Tyvärr hamnar ett flertal elitidrottare i ortorexiträsket trots skillnader i mål, tillvägagångssätt och tillgång till hjälp från tränare. De som drabbas kommer ofta från estetiska idrotter eller från idrotter där man tävlar i viktklasser. Bantning är en riskfaktor för att få ortorexia atletika och att göra det för fort kan bli ödestigert för prestationsförmågan.
En vetenskaplig studie av norska forskare (Garthe, Raastad, & Sundgot-Borgen, 2011) redovisar att idrottare som genomför en långsam viktminskning inte förlorar lika mycket i styrka som dem som gör det snabbt. Andra studier visar att de som går ner i vikt snabbt får en högre fettprocent än dem som gör det långsamt och kontrollerat (Deutz, et al., 2000). IOC (2018) menar att en snabbare viktminskning är 10% tapp per månad medför risk för energibrist under träning eller tävling.
På Ylab möter vi idrottare från de flesta bollsporter, estetiska idrotter och kampsporter som drabbats av ortorexia atletika. Vår erfarenhet är att vem som helst kan drabbas och att det ofta är fysiologiska orsaker till att man blir sjuk, även om man uppvisar en rad olika psykiska symtom. Beslutsångest, minne, taktiskt tänkande, humörsvängningar, testosteronminskning, nedsatt ämnesomsättning, tvångsmässiga tankar…listan kan göras lång när man ser konsekvenserna av okontrollerade dieter och tvångsmässig träning.
Måndag den 26 oktober var Yvonne Lin gäst i “Malou efter tio” i TV4 och talade om ortorexi och hur det skiljer sig från andra ätstörningar:
Källor:
Deutz, R.C., Benardot, D., Martin, D.E. and Cody, M.M., 2000. Relationship between energy deficits and body composition in elite female gymnasts and runners. Medicine & Science in Sports & Exercise, 32(3), pp.659-668.
Garthe, I., Raastad, T. and Sundgot-Borgen, J., 2011. Long-term effect of weight loss on body composition and performance in elite athletes. International journal of sport nutrition and exercise metabolism, 21(5), pp.426-435
Mountjoy, M., Sundgot-Borgen, J.K., Burke, L.M., Ackerman, K.E., Blauwet, C., Constantini, N., Lebrun, C., Lundy, B., Melin, A.K., Meyer, N.L. and Sherman, R.T., 2018. IOC consensus statement on relative energy deficiency in sport (RED-S): 2018 update. British Journal of Sports Medicine.
Läs mer om ortorexia aletika:
Vad är ortorexi?
Om överträningssyndrom (OTS) & Ortorexi
Vilka har risk att få ortorexi?
Du har med stor sannolikhet varit med om en följande situation någon gång i livet: du går, snubblar eller ramlar och precis alla runtomkring dig stannar upp och tittar på dig. Eller du kanske upplevde hur alla på uteserveringen började diskutera dig och din fläck på tröjan när du gick förbi dem.
I själva verket var det i princip ingen som ens lagt märke till dig i de situationerna – det du upplevde kallas “spotlight effect”.
Som namnet antyder handlar det om effekten av att stå i rampljus eller, mer korrekt, känslan av att man står i rampljuset. Man känner sig kort och gott mer iakttagen än vad man i själva verket är.
People tend to believe that the social spotlight shines more brightly on them than it really does1.
Spotlight Effect är ett väldigt intressant fenomen och tillika ett symtom för ortorexia atletika. För en ortorektisk person kommer den här känslan av att vara iakttagen framför allt i samband med när de äter, tränar eller rör sig framför andra människor.
Personer drabbade av ortorexia atletika berättar ofta att de känner sig iakttagna när de äter, att det till och med känns som om deras omgivning studerar dem. Det är just det som gör att man anpassar vad och hur mycket man äter när man sitter med andra människor runt bordet. Man vill ju inte äta mer eller ”onyttigare” än de andra. Om det är friska personer som du äter tillsammans med är sannolikheten nästan 100% att de inte bryr sig det minsta om vad du äter. Det är fullständigt ointressant och de enda som bryr sig om detta är personer med ätstörningar.
Detsamma gäller när man rör sig ute och passerar människor eller kanske en öppen dörr där någon sitter innanför, och tror sig bli iakttagen. Även här är man ganska ointressant för andra men faktum är att vårt ortorektiska samhälle fått allt fler bli kroppsfixerade och det är just de som studerar andra och jämför kroppar med sin egen. En tröst är att de flesta människor är mest intresserade av sig själva, varför andra kroppar man tittar på inte läggs på minnet.
Spotlight effect är en del av social fobi och det kommer kanske inte som någon överraskning att ortorexia atletika inte får dig att känna dig fin i kroppen och mer hälsosam. Det är en lömsk sjukdom som gömmer sig bakom positiva rubriker, men som leder till ett alltmer socialt tillbakadragande.
Spotlight effect är ett symtom som inte har med verkligheten att göra – det är en förstärkare av din egna upplevda oro.
Tveka inte att kontakta oss om du eller din anhörig behöver hjälp.
Referens
__________
Läs gärna våra andra blogginlägg för att lära dig mer om ortorexi:
Symptom på ortorexi – när blir hälsosam sjuk?
Människor som engagerar sig i sin hälsa och gör medvetna val är inget vi reagerar på längre. Att välja bort bullen på fikarasten till förmån för en proteinshake eller att träna på lunchen anses vara fullt normalt på många arbetsplatser.
Att ta hand om sin kropp och sin hälsa är idag ett högt eftertraktat ideal, något som kan tyckas vara toppen för folkhälsan, men som även gör det svårare att se om en person i din närhet ligger i farozonen för ortorexi, eller rentav redan är drabbad. För sjukligheten ligger inte i vad man äter eller hur många timmar man lägger på sin träning – det ligger i ens förhållande till det. En elitidrottare kan, till exempel, planera sin träning minutiöst och dra ner på energimängden en tid för att komma ner till rätt viktklass. Men då är det minst lika viktigt att lägga in viloperioder utan samma strikta riktlinjer, där kroppen får tid att återhämta sig. En ortorektiker, å andra sidan, kommer ha väldigt svårt för att minska på träningen och låta hungern styra mattiderna, även när kroppen behöver vila. Ortorektikern mår helt enkelt för dåligt av att göra avsteg från den planerade vägen och kommer med största sannolikhet tacka nej till det där spontana fikat som bjuds. Om den tackar ja, kommer “snedsteget” troligen att kompenseras med indragna kolhydrater till middag eller ett extra träningspass.
En annan viktig aspekt är att det, till skillnad från vid exempelvis anorexi, inte alltid går att avgöra om någon har ortorexi bara genom att titta på kroppens utseende eller vikt. En ortorektiker har ofta ett normalt eller till och med högt BMI (Body Mass Index) på grund av sin höga andel muskelmassa, fettprocenten kan ändå ligga oroväckande lågt.
Det går inte heller att se på en person hur mycket tid och tankekraft den lägger på planering, inköp och tillagning av mat, planering och genomförande av träning med mera. Ortorexi är ett tillstånd som tär oerhört på kroppen, men i mycket hög grad också på det psykiska måendet. Både fysiska och psykiska symtom finns, och de varierar beroende på hur långt gången personen i fråga är i sitt tillstånd.
En bra indikator är listan nedan. Flera ja-svar är en indikation på att personen behöver söka hjälp för ortorexi:
Det är inte alltid lätt att ifrågasätta någon annans livsstil och värja sig för argument som “jag lever ju bara hälsosamt” eller “du är säkert avundsjuk för att du inte är lika nyttig!”. Känner du igen flera av påståendena ovan kan det mycket väl vara så att din anhörig inte mår särskilt bra inombords. På vår sida för anhöriga kan du läsa mer om hur det kan vara när någon i ens närhet lider av ortorexi.
Läs gärna andra blogginlägg för att lära dig mer om ortorexi:
Vilka har risk att få ortorexi?
Hur ger man som förälder sina barn ett okomplicerat förhållande till mat?