sommar med ångest, ortorexi, ätstörning

Skolorna har redan slutat och semestern väntar runt hörnet. Drygt 100 000 unga har tagit studenten och står kanske för första gången i sina liv inför friheten och ovissheten i att inte ha en självklart utstakad väg framåt. Underbart för många, ångestfyllt för andra.

En stor del av Sveriges knappt 5 miljoner förvärvsarbetande tar snart semester, vilket många ser fram emot. Men för den med ortorexi, ortorexia atletika eller ätstörning kan just den här tiden på året, när rutiner rubbas, gym stänger och rosévinet flödar, framkalla otroligt mycket ångest.

Så vad gör man då när man plötsligt måste åka bort, inte kan bestämma vilken mat som serveras och inte har tillgång till gymmet som vanligt? Hur ska man tänka för att kunna vara social, njuta av solen och vara en bra vän och familjevän? Hur blir man av med all den där ångesten som molar? Här kommer några handfasta tips från två personer som tidigare led av ortorexi men idag är friska.

Annie Croona har upplevt både ångestfyllda somrar som ortorektiker, och härligt glada semestrar sedan hon blivit frisk från ortorexin. Här kommer hennes bästa råd:

  • Sommaren innebär (eller bör innebära) vila och nöje – känn dig inte dålig om ”släpper på rutinerna”, alla gör det och det är välbehövligt att koppla av!
  • En taktik som jag använde mig av när jag skulle bli frisk var att försöka att bara ”dras med” i det som dom runt omkring mig gjorde. Det var inte lika läskigt att göra som andra gjorde och jag slapp själv ta beslut. Bjuder någon in till grillfest en vardagskväll? Kul, gå dit! En annan som vill ta en fika en fin dag? Gör det! Gör det till en utmaning att alltid tacka ja utan att tänka för mycket. Om andra kan fika kan du med.
  • Att bada kan vara jobbigt. Men ska ångesten få hindra dig från att sola och bada på sommaren? Försök att göra sakerna du vill göra, istället för att undvika det du är rädd för.
  • Många får ångest vid brist på rutiner och att det kan bli svårt att planera mat och mattider. Glöm då inte att sommaren också ofta innebär mer spontan rörelse: bad, promenader, cykelturer osv. Du kanske rentav rör dig mer nu än du vanligen gör även om du inte följer ditt vanliga schema? Så lyssna på kroppen, våga ät när du blir hungrig, och ät det du är sugen på.
  • Testa att stänga av sociala medier en period, eller avfölj konton som stressar dig. Vad får du egentligen ut av att se bikinibilder och ”sommarsallader”? Ofta skapar sånt bara stress. Försök att koppla av och fokusera på nuet.
  • Ofta får man höra ”jag blir inte så hungrig på sommaren”. Det har jag aldrig känt, så jag kände mig alltid så glupsk när jag blev svinhungrig samtidigt som folk i min omgivning åt typ melon till lunch. Kom ihåg: alla är olika! Är du hungrig så ät.
  • Semestern kan vara en bra tid att ägna sig åt en hobby, tex något kreativt. Kanske vill du fota, måla eller skriva? Det kan vara ett bra sätt att hitta lugn och fokusera på annat än kost/träning.

Emma Hansson kan även hon idag njuta till fullo av sommaren som frisk från ortorexi. Hon delar med sig av några tips som kan hjälpa dig på traven:

  • Inledningsvis, om du känner en oro inför sommar och ledighet, försök att ägna semestern åt lite eftertanke och reflektion. Är det verkligen såhär du vill leva livet? Vad skulle din sommar innehålla om du inte tänkte så mycket på mat och träning? Om du kommer på flera saker, testa att göra ett par av dem per vecka och se vad det gör!
  • Gör dig själv en tjänst och avfölj alla konton i sociala medier som triggar dig. Under mitt tillfrisknande gjorde jag en storrensning – och har inte lagt till dem igen! Ta inspiration från personer som äter allt, reser och njuter av livet!
  • Prova rörelse som inte är prestationsinriktad. När jag går med hundarna eller jobbar i trädgården är inte syftet att få motion, men jag får det ändå.
  • Radera alla appar som mäter rörelse, träning och matintag och släng pulsklockan. Det är jättesvårt, jag vet, men efter några dagar kommer du att inse att dom går att leva utan och i längden är friheten utan alla mätinstrument ovärderlig.

Det säkraste sättet att bli av med sin ångest är att ta itu med grundorsaken, i det här fallet en fixering vid hälsosam kost och överdriven träning, ortorexi. Och det går. Kontakta Ylab för att ta första steget mot en frisk och fri sommar.

Har du några tips på hur man tar sig igenom helgdagar och lov utan ångest? Kommentera gärna nedan!

Träning och ätstörningar

Träna bör man… får vi höra hela tiden. Myndigheter, medier, vänner och kollegor – alla prisar träningens fördelar och varnar konsekvenserna av soffliggande.

I takt med träningens popularitet dyker det upp nya träningsformer och möjligheter till att testa nya sporter och aktiviteter. Bloggar skriker ut ”inspiration” och visar hundra varianter av att röra på sig och för vissa kan det bli lite för mycket av det goda.

En fråga som ofta ställs är var gränsen går mellan ett normalt och onormalt träningsbeteende. Svaret ligger i inställningen snarare än träningsmängden. En elitidrottare kan tränga flera timmar om dagen utan att vara ätstörd, medan en betydligt mindre träningsmängd kan vara skadligt för andra.

Vad är ätstörd träning?

En frisk inställning till träning innebär att man:

  • Faktiskt tycker om själva träningen och behöver inte tvinga sig själv. Visst kan vi alla ha motiga dagar, men när man väl är ute på fotbollsplanen, i skidspåret eller simhallen ska man inte må dåligt.
  • Äter för att kunna träna snarare än att äta för att få äta. Yes, för att nå resultat behövs mat och en sund inställning till mat och träning innebär att man äter för att orka genomföra ett pass. Ätstörda tänker ofta tvärt om, man tvingar sig till träningen för att få äta, och missar man ett pass ryker också middagen.
  • Kan hoppa över ett pass om någonting annat dyker upp. En ortorektiker mår så dåligt över ett missat träningstillfälle att hen prioriterar bort vänner, familj, jobb och nöjen. Mat och träning har alltid högsta prio.
  • Kan vila vid sjukdom och skada. En elitidrottare blir troligen inte glad över att bli ordinerad vila, men förstår att det är det snabbaste sättet att komma tillbaka till idrotten. En person med ortorexi eller en annan ätstörning kan inte ta till sig allvaret i situationen utan ger sig ut i löparspåret med allt ifrån halsfluss till stressfrakturer. Återigen tar ångesten över och man riskerar hellre sin långsiktiga hälsa än att lyssna på kroppen.

Linda är en av alla som blivit fri från sin ortorexi efter många års kämpande.

Ätstörning och träning

”Gymmet var min bästa vän och största fiende. Jag vaknade varje morgon med en stor klump i magen och en kropp som kändes så tung att jag knappt kom upp ur sängen. Ändå var rädslan för vad som skulle hända om jag inte tränade starkare. Vad var jag rädd för? Minns knappt idag, men jag tror att det handlade om en rädsla för att tappa den disciplin jag så målmedvetet byggt upp under alla år, helt förlora kontrollen och aldrig orka träna mer. Även att förlora det sammanhang träningen gav mig, min identitet som ”tränings-Linda” och alla mina, oftast lika ortorektiska, vänner. Idag är det helt annorlunda. Jag ser fram emot varje pass och om jag känner mig trött, omotiverad eller om något annat dyker upp har jag inga problem att hoppa över träningen. Jag är starkare, snabbare och trivs bättre i min kropp än någonsin förr. Och nej, ingen ser mig som slö och odisciplinerad, snarare som en pigg och glad tjej som är närvarande och kan prioritera familj och vänner.”

Hur är din inställning till träning? Känner du igen dig i texten? Läs mer om ortorexi för drabbade och boka din wellnessanalys för ett första steg mot en sundare inställning till träning.

Det var budskapet i en insändare i Dagens Nyheter i fredags.  Skribenten hade nått en punkt då träningen på gymmet gav mer ohälsa än hälsa, på grund av de ouppnåeliga ideal som sprids i gym-och fitnessvärlden.

Träna för exakt vad?

Börjar vi nu se effekterna av den stora hälso- och fitnesstrenden? Kanske  fler och fler har insett, likt skribenten, att plikttrogen gymträning flera gånger i veckan inte håller över tid då den enda motivationen är att att få en snygg kropp eller för att helt enkelt dämpa ångest? I en värld där det alltid finns någon på sociala medier som har tränat  hårdare än du, ätit bättre och sprungit längre, hur ska vi då kunna känna oss nöjda och tillfredställda?

Träning måste inte vara gym

Ett sätt att vara aktiv och få hälsofördelar av träning är att ägna sig åt något som man faktiskt tycker är kul, vilket skribenten i artikeln också insett. Att se fram emot passet, ha kul medan det pågår och sedan se fram emot nästa tillfälle är så träning borde vara. Idrott ger också muskler, kondition och smidighet, men också gemenskap, mening och socialt umgänge!

Läs gärna mer i vårt tidigare inlägg om Sociala medier och psykisk ohälsa 

 

Hur vet jag egentligen om jag har ortorexi? Hur vet jag när jag själv behöver söka hjälp eller stötta en anhörig? Ortorexia atletika innebär en fixering vid hälsosamma livsmedel i kombination med tvångsmässig träning och kan få förödande konsekvenser för den drabbade och dess omgivning. Med samhället som ständigt uppmuntrar till att vara ”hälsosam” kan det vara svårt att avgöra var gränsen mellan hälsosam och sjuk går.

”Har jag ortorexi” eller ”har min anhöriga ortorexi” är inte alltid helt lätt att svara på eftersom det ofta inte syns utanpå och symtomen kan till en början vara subtila. 

Ortorexi är planering

Många personer har ambitionen att äta varierat, dra ner på fett och socker och att motionera regelbundet. En ortorektikers ambition och vilja är så stark att allt planeras kring det. Om en ortorektiner har planerat att träna ett pass och har förberett en matlåda i kylen så går det inte att frångå den planeringen. Om en vän ringer och föreslår en gemensam lunch på stan så är det i princip omöjligt att rubba det planerade upplägget. Detsamma gäller för träning. Har du ortorexi och ditt träningsupplägg säger löpning innan frukost så går det troligen inte att ändra till yoga.

Vikten spelar ingen roll

Om man har ortorexi är det inte säkert att varken ens vikt eller BMI är oroväckande lågt. Många viftar därför bort tankarna om ätstörning eftersom vikten är normal.  Viktigt att komma ihåg är att om man planerar hela sitt matintag, sin träning och sitt sociala liv kring rädslan att vara ohälsosam eller tjock, så är det något som uppenbarligen tar stor del av ens liv och inte är hälsosamt.

Träningen är inte rolig, men tvungen

Har du ortorexi har din träning troligtvis gått från att ha varit rolig till att bli ett tvång. Att ställa in ett pass är i princip omöjligt och om det verkligen måste göras så innebär det stark ångest och med stor sannolikhet kompensation i form av mindre mat eller längre och hårdare träning vid nästa pass.

Konsekvenserna av att leva med ortorexi

Har jag ortorexi eller är jag bara hälsosam? Den störska skilladen mellan att bara vara ”hälsosam” och att leva med ortorexi är trots allt konsekvenserna. Svårigheter att koncentrera sig och tänka på annat än måltider och träning, att tacka nej till sociala situationer som riskerar rubba mat- och träningsschemat, skador som inte tillåts läka ut är alla varningssignaler som bör tas på allvar. Det går att bli frisk från ortorexi, men ju längre man väntar med att söka hjälp, desto längre tid tar behandlingen.

Om du känner dig orolig, för dig själv eller någon annan, så har vi ett kort test som ger en indikation på om du har ortorexi.

I måndags kom beskedet att reklam för mat och drycker med högt socker-, salt och fettinnehåll förbjuds i Londons kollektivtrafik.  Anledningen till beslutet är den ökade förekomsten av barnfetma som Londons borgmästare Sadiq Khan beskriver som en ”tickande bomb”.

Ortorektisk tankevurpa

Beslutet som tagits är resultatet av en ortorektisk tankevurpa. Tanken att vilja minska antalet fall av barnfetma är god, men det är inte fullt så enkelt som att ta bort bilder av pizza och hamburgare. För hur avgör vi vad som är onyttigt eller inte?

  • Om jag beställer en hamburgare, minimorötter och en juice, är den onyttig då? (Juicen innehåller massa socker)
  • Om jag beställer en pizza men bara äter halva, är det fortfarande onyttigt för mig då?
  • En lax-och avokadosallad, räknas den som onyttig och måste bort från reklampelarna? (Den innehåller ju sannolikt mer än RDI av fett och massa energi)

Ska barn känna skam då de äter?

Vad kategoriseringen av mat som nyttig eller onyttig också lär oss är att viss mat är syndig och fel. Vi ska göra oss förtjänta av den och borde känna skam när vi äter den.  Är det verkligen det budskapet vi vill ge våra barn?  Vi borde kanske inte prata så mycket om mat och kost alls? Vad sägs om att umgås, ha roligt tillsammans och göra aktiviteter som berikar? Hjälpa barnen att känna rörelseglädje och matglädje så att mat inte upptar så stort fokus hos dem?

Fetma är ett resultat av att man har fått i sig mer energi än vad man har gjort av med, inte att man ätit enskilda livsmedel eller maträtter. Om man har tankar om att viss mat är förbjuden eller kommer att göra en sjuk eller tjock så är det tecken på ortorektiska tankar.  Det går, tvärtemot vad media rapporterar om, att äta och njuta av all mat utan att bli tjock.

Om du känner oro och ångest inför mat och ditt ätbeteende kan det tyda på att du har ortorektiska tankar och beteenden. Hjälp finns att få, läs gärna mer om vår behandling för ortorexia atletika eller kontakta oss för rådgivning.

Läs mer om ovetenskapliga kostråd i vå rförra bloggpost: Icke-granskade kostråd ökar risken för Ortorexi

 

Hälsoböcker

I Sverige älskar vi att prata om kost och hälsa. Vi är landet där flest kokböcker ges ut per capita och det tycks inte finnas några gränser för hur många trenddieter vi vill läsa om. Men en trenddiet är just en trenddiet, och i de allra flesta fall finns ingen forskning eller evidens som stödjer de hälsoeffekter dieten påstår sig ha.

DN Debatt den 17 feb skrev fem forskare att “Många böcker om kost och hälsa innehåller så allvarliga felaktigheter att det kan påverka människors beteende och hälsa negativt.”. På Ylab ser vi konsekvenserna av det varje dag.

Alla kan vara kostexperter

Det blir problematiskt när vem som helst kan publicera och sprida en tes om hur man bäst tar hand om sin hälsa med hjälp av en viss kost eller ett visst hälsoupplägg. Vad som fungerar för en individ fungerar nödvändigtvis inte för en annan, och det går verkligen inte att generalisera och rekommendera något till den stora massan baserat på vad man själv mår bra av. Vem som helst kan starta en blogg, podd eller ett Instagramkonto. Och när man har tillräckligt många följare är man plötsligt en “expert” på ämnet. “Hälsobloggare” får expertkommentera i TV och radio och bokförlagen köar för att få ge ut boken som kan säljas till “profilens” alla följare.
Men vad blir konsekvenserna om det är ett upplägg som är olämpligt för yngre och växande? För någon med hjärt-och kärlsjukdom? Eller om upplägget är ortorektiskt?

Snabb och missvisande information

När en diet eller livsstil blir populär så får den maximal spridning via sociala medier, och ofta via en ”profil” som genom att förespråka den bygger sin egen berömmelse. När profilen visar upp sina magrutor och samtidigt rekommenderar följarna att byta ut frukostmackorna mot kvarg, utan att egentligen inte ha några belägg för varför det skulle vara bättre, blir det en sanning för många. Det är svårt att se bakom profilens, som nu blivit expert, image och faktiskt fråga sig vad denne har för kunskaper? Vad baserar hen sitt uttalande på? Sin masterexamen inom fysiologi? Eller kanske de omfattande forskningsprojekt de lett då de kunnat bevisa hälsoeffekterna av en viss kosthållning? Med allra största sannolikhet, inget av dessa. Bloggaren eller instagramaren har blivit expert, endast på grund av att ha lyckats samla en stor skara följare.

Effekterna av icke-granskade kostråd

Så vad är då problemet med lekmän som blir ”experter” och får skriva böcker? Det är ju upp till var och en om man vill läsa eller inte? När friska människor blir sjuka av att utesluta vissa livsmedel och överdosera andra utan att förstå varför har vi ett problem. Och konsekvenserna ser vi på Ylab varje dag. Liv som går i spillror, sjukskrivningar, drabbade och anhöriga som lider och vårdinrättningar som inte har kapacitet eller kunskap att ge adekvat hjälp.

Ortorexi är lömskt och svårt att ta sig ur själv, till stor del på grund av att det är svårt att få objektiva och vetenskapliga råd om kost och träning från allmänheten. Och när men inte ens kan lita på böcker publicerade av etablerade förlag har vi ett problem.

Så vi håller med skribenterna på DN, det behövs en kvalitetsgranskning av publicerad litteratur. Till dess önskar vi att förlagen kunde ta större ansvar för villfarelserna de publicerar.

Är du orolig för dig själv eller någon anhörig är drabbad av ortorexia nervosa eller ortorexia atletika kan du göra vårt självtest för Ortorexi, eller kontakta oss för mer info.

Vad är ortorexi?

Vad är ortorexi?

Ortorexi (Ortorexia Nervosa) är ett tillstånd där den drabbade är fixerad vid att äta nyttiga livsmedel och även ofta vid att träna mycket.. Ordet kommer från grekiskans ”orthos” (renlärig) och ”orexis” (aptit) och fick sitt namn på 1990-talet av den amerikanske läkaren Steven Bratman. Bratman uppmärksammade att många av hans patienter var besatta av nyttiga livsmedel och att de också beskrev sig själva som ”träningsnarkomaner”.  Ortorexi är ingen erkänd diagnos, utan ett tillstånd och samhällsfenomen. Ortorexia Atletika är ett begrepp som etablerats av Ylab som även inkluderar tvångsmässig träning, då man vid behandling av ortorexi har kunnat konstatera att den absoluta merparten även ägnar sig åt detta.

Allt cirkulerar kring maten och träningen

Så vad är ortorexi? För en ortorektiker kommer mat-och träningsrutinerna i första hand. Om man ställs inför en oväntat situation där ens rutiner rubbas medför det ofta en stark ångest hos den drabbade och utebliven träning kompenseras ofta vid ett senare tillfälle. Ofta finns det ett antal livsmedel som man inte alls äter då rädslan för att bli tjock eller sjuk är så pass stor.

Begränsar och anpassar sitt liv

Den fixering som maten och träningen utgör medför ofta att en ortorektiker blir begränsad och inflexibel i sitt liv. Det är inte ovanligt att fester, bio och fikor på stan ersätts med gymbesök eller löpturer. En ortorektikers sociala liv inskränks mer och mer och inte sällan är det i träningssammanhang med likasinnade som man umgås. Det rigida schema som individen satt upp för sig själv har inte rum för någon spontanitet och en ortorektiker kan upplevas som ”trubbig” och tråkig.  Skola, jobb och karriär påverkas när man får svårt att fokusera för att man ofta får i sig för lite energi och kolhydrater, sover dåligt om nätterna och inte vågar följa med på konferensresor av rädsla att mat och träning ska påverkas i för stor utsträckning.

Vad är orsaken till ortorexi?

Det finns inget fastställt ursprung eller vedertagen anledning till varför någon drabbas av ortorexi, men det går att härleda till många samhällstrender.  Det råder idag exempelvis ett mycket starkt fokus på hälsa som uppmuntrar till att äta ”ren” och nyttig mat och att träna mycket.  Det har även under en tid pågått en fitnesstrend som varit starkt influerad av body building. Body building kännetecknas av frekvent träning med tunga vikter efterföljt av energifattig diet för att få bort maximalt med underhudsfett så att muskulaturen syns.  Ortorexin har även tagit sig in i idrottsrörelsen.  Ofta ger tränare kostråd som inte är vetenskapligt underbyggda eller kostråd som inte är i paritet med träningsdosen idrottaren har.  Idrottare själva influeras också av så kallade  experter som bloggar om sin kosthållning och träningsrutin, ofta även de utan tillräckligt omfattande utbildning.

Kan man bli frisk från ortorexi?

Det går att bli frisk från ortorexi, men man behöver rätt hjälp och att symtomen tas på allvar. Tyvärr uppmärksammas ofta inte problemen innan det gått väldigt långt eftersom att kunskapen inom vård, skola och hos allmänheten är bristfällig. Många läkare tycker att ortorexipatienter ser väldigt hälsosamma ut med magrutor, lågt fett-och sockerintag och flitiga träningsrutiner. Patienten är ofta normalviktig, men fettprocenten kan däremot ligga långt under normalt och orsaka många problem som läkare inte ser då de inte mäter fettprocen tutan endast tar en vikt och mäter patientens BMI. Men med rätt hjälp går det att bli av med båda fysiska och psykiska symtom och leva ett hälsosamt och lyckligt liv.

Ett första steg om du misstänker att du, eller någon i din närhet, är drabbad av ortorexi är att göra en wellnessanalys. Analysen ger en snabb indikation på den drabbades tillstånd och förslag på åtgärder för att förbättra hälsan och välmåendet.

Testa dig själv här eller boka en wellnessanalys. Det är värt att ta steget mot ett friskt liv!

Jul för en före detta ortorektiker

December månad är inget en ortorektiker ser fram emot särskilt mycket. Ingen annan månad på året innehåller så många tillfällen som stör ens kost- och träningsrutiner. All denna mat som man inte ”kan” äta, dessa glöggfester, julbord med jobbet och chokladaskar som står framme i vart och vartannat lunchrum.  Jag vet hur det är att sky det som pesten och att hitta vägar runt det. Jag vet hur det är att vara livrädd för något som borde vara det mysigaste och mest tilltalande som finns: mat, värme och gemenskap. Men det går bara inte att börja äta spontant och träna mindre. Trodde jag.

Flera år senare sitter jag här nu i december och förfäras över hur hårt jag kunde driva mig själv och vad jag kunde kräva av mig själv under de där åren som sjuk.  Det jag trodde var hälsa var direkt ohälsosamt. De måbra-tips jag nu med ätstörningsåren bakom mig skulle vilja delge är följande:

  • Tänk inte på vad du äter. Ät det du vill, tills du inte vill ha mer. Då slutar du att äta.
  • Om du är trött, vilket man ofta är i december, vila från vanliga rutiner om du känner att du behöver. Jag har tränat cirka 1 gång i veckan i december och har varken blivit svag eller tjock. Tvärtemot orkar jag mer för varje träningspass jag kör när jag får bra återhämtning.
  • Reflektera kring begreppet hälsa och dess olika betydelser. Hälsa för mig är bland annat att gå ut en ljus vinterdag på en långpromenad med mina hundar och att dricka en stor kopp kaffe med en lussebulle efteråt.
  • Minska antalet krav du ställer på dig själv. Om du jobbar eller studerar heltid och har tvättstuga på kvällen, så måste du kanske inte hinna köpa julklappar den dagen? Gör färre saker per dag för att minska känslan av stress och otillräcklighet.
  • Acceptera och bejaka den mörka årstiden! Traditionellt sett har människan varit mer aktiv under sommarhalvåret för att kunna vara mindre aktiv under vinterhalvåret då mörkret och kylan hägrar. Det är en naturlig cykel som vi ibland har svårt att acceptera. Du behöver kanske mer sömn och mer mat under vintern än du behöver under sommaren?
  • Fundera över vad livskvalité innebär för dig. För mig är det idag att göra saker med lust och motivation. Jag älskar att ta en löptur en stilla, kall vinterdag, men skulle aldrig tvinga mig ut i storm. Vad är då njutningen? Bjuder någon på ischoklad avböjer jag artigt för jag tycker inte det är gott, men en kanelbulle tackar jag aldrig nej till.

Låt julen få bli en tid då du reflekterar över vad verklig och långsiktig hälsa är. För det är betydligt mer än vikt och kilon, mil i löpspåret och antioxidanter i maten.

Fråga en som har facit.

 

Originalet publicerades 8 december 2017, uppdaterad 17 december 2018.

Julen. Högtiden med stort H, då familjen ska samlas i en harmonisk vit dröm, umgås och komma varandra närmare. Eller så är det stressperioden med stor S, allas förväntningar som ska infrias, logistiken med gäster, Kalle Anka, julbord och klappar. Men för en ortorektiker är det även ångesttiden med stort Å. Oron för att råka äta för mycket av fel saker eller den missade träningen laddas upp under december månad och blir starkare ju närmare julafton man kommer.

Det mediala frosseriet

Det finns nog ingen tid på året då medierna frossar så mycket i, å ena sidan recept på godsaker och bilder på överdådiga glöggbufféer, å andra sidan uppmaningar till en grönare, sundare jul och tips på hur man tränar för att få “unna sig”. Alltid finns det nåt att få dåligt samvete över: om man inte man äter för mycket “onyttigheter”, bakar man inte nog med surdegslussekatter och saffranskladdkakor.

Det “farliga” julbordet skinksmorgas

Vad är då så farligt med julbordet? Det innehåller ju hela kostcirkeln och äter man tills man blir mätt bör man ju få i sig allt man behöver? Men äter man inte kött blir det ingen skinka, utesluter man gluten ryker brödet, inga kolhydrater betyder ingen potatis, rödkål eller ris ala malta, utan fett blir det ingen ost och alkoholfritt tar bort glöggen. Grönkål, kvarg och Celsius kanske blir den alternativa jultallriken för den som kämpar med att minimera sin julångest.

Rädslan för att överäta

Rädslan för att överäta är otroligt stark hos ortorektiker och kan leda till alla möjliga manövrar för att slippa undan. Att låtsas vara sjuk och sitta ensam hemma på julafton eller “råka” komma försent till middagen är inte tecken på ignorans utan det enda sättet man kan komma på för att undvika ångest.Tyvärr går det ut över släkt och vänner som blir ledsna, oroliga och ofta märker att någonting inte står rätt till. Men vad menar man då med att överäta? Hur kan man veta vad kroppen behöver just den här dagen och vad som kommer hända om man råkar ta en köttbulle för mycket? Svaret är att det vet man inte, man sätter helt enkelt upp regler för sig själv i form av VAD och HUR MYCKET man får äta, ofta lite mindre så att man har marginalerna på rätt sida. Och “misslyckas” man med detta kommer ångesten och självhatet som ett brev på posten.

Men för den som har uteslutit kolhydrater, fett och/eller begränsat energiintaget under en längre tid kan det bli svårt att stå emot när en buffe av obegränsade godsaker dukas upp framför ögonen. Kroppen vill ta igen, bygga upp och komma i balans, något som leder till ångest, ännu hårdare regler och sen är den nedåtgående spiralen i full snurr.

Sök hjälp nu för en goare jul nästa år!

Tankarna går till alla er alla som nu våndas inför mat och stillasittande hela helgen lång. Förhoppningsvis kan löksill och lax fortfarande ätas… och när det känns som tyngst tänka att nästa jul kan du vara frisk igen. De kan de som tog hjälp förra julen intyga.

Gör ditt bästa och ge dig själv en julklapp bestående av att inte anklaga dig själv. Ta första steget mot ett friskt liv och boka en wellnesanalys!

 

Av: Emma Hansson

Det finns idag ett stort glapp inom ätstörningsvården. De patienter som söker sig till landstingsvården för att få behandling för sin fixering vid nyttiga livsmedel och tvångsmässiga träning, det vill säga Ortorexia Atletika, får med stor sannolikhet diagnosen ätstörning UNS, ätstörning Utan Närmare Specifikation.

Ätstörning UNS är en diagnos som inrymmer avviker från etablerade diagnoser som exempelvis anorexia, bulimi eller hetsätning. Om ett tillstånd saknar en medicinsk diagnos finns det inte heller en accepterad behandling och så kallad evidens är ett krav inom sjukvården.

UNS – den vanligaste ätstörningen

Så här säger Läkemedelsverkets “Läkemedelsboken”, ett uppslagsverk med behandlingsrekommendationer rörande våra vanligaste sjukdomar hämtade från Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten om diagnosen UNS :  “Ätstörning UNS omfattar den största gruppen av patienter med ätstörningar. Den största gruppen patienter får alltså inte en behandling anpassad efter sitt eget tillstånd, utan en behandling utarbetad för en ätstörning för vilken man inte uppfyller kriterierna. Inom vilken annan del av sjukvården skulle man tillåta det? Och viktigast av allt, vad är det för patientbemötande?

Respektfull och adekvat behandling för patienten

Undertecknad kan intyga att det inte är särskilt effektivt att använda behandling för anorexi mot ortorexi: Att som vuxen kvinna själv söka sig till vården för att få hjälp, för att sedan tillbringa dagarna med tjejer i åldersspannet 10-16 år som alla är dittvingade av sina föräldrar. För att sedan sättas på matschema med högt energiinnehåll och rusa i vikt trots att man har normalt BMI, att kapa all motion och därmed öka ångesten ännu mer, att inte tillåta vuxna individer få veta vad deras vikt är och inte heller få tala om sjukdomen med andra. Jag upplevde inte det som en respektfull behandling, och framför allt gjorde den mig inte fri från min sjukdom. Det var bortkastad tid och bortkastade skattepengar.

I dagsläget är ätstörningsvården otroligt mån om att förtydliga att ortorexi inte är en egen diagnos. Ibland tycks det till och med vara viktigare att poängtera detta än att faktiskt stötta de som lider av tillståndet. Vad sägs om att vi samtliga som befinner oss inom ätstörningsvården, antingen som behandlare eller som patient, börjar se till patientens bästa och jobbar FÖR att ortorexi ska få bli den diagnos det behöver bli, så att fler kan få adekvat behandling?

Besök gärna vår sida för drabbade för att läsa mer om vår behandling mot Ortorexia Atletika.