Att vara anhörig till någon som har ortorexi kan ibland kännas som att navigera i en snårig djungel. Man vill uppmuntra till friskhet och vara stöttande men också kunna ställa krav. I det här inlägget ger vi några tips på hur man som anhörig kan bemöta någon som är sjuk i Ortorexia Atletika.

En person kan befinna sig i många olika stadier av ortorexi, allt från att vara medveten om att den livssituation man har inte är hållbar, att man själv söker hjälp till total förnekelse av sin sjukdomsbild. Personligheten spelar såklart också in, och vi vill inte alla bli bemötta eller stöttade precis likadant.

Visa att du som anhörig bryr dig

Oavsett var i sjukdomen den drabbade befinner sig, är det alltid positivt att som anhörig visa att man bryr sig. Det betyder nödvändigtvis inte att man måste ska peka ut  maten och träningen, vilket kan vara känsliga områden. I stället kan frågor som “Du verkar ha lite tid till återhämtning, får du vila tillräckligt?” eller “Sist vi sågs sade du att du sover dåligt, vad tror du att det beror på?” visa att man att man har lagt märke till vissa beteenden eller uttalanden och att det inte går obemärkt förbi. Det kan göra den drabbade uppmärksam på att det kanske gått lite för långt.

Ibland kan också en direkt fråga vara det som hjälper bäst, särskilt om man är långt gången och behöver en ärlig, utsträckande hand : Jag tycker verkligen att du äter för lite och tränar för hårt. Hur mår du egentligen?”

Att förhålla sig till mat och träning i ortorektikerns närhet

Ibland kan det vara svårt att veta hur man som anhörig ska förhålla sig till mat och träning i ortorektikerns närhet. Ska man alltid tacka ja till fika? Inte berättat att man just varit och tränat? Sluta dricka sin favoritsmoothie? Eller ska man helt ocensurerat visa upp sin “friska” livsstil, fastän den innehåller både hård träning och morötter? Att höra hur någon i ens närhet tränar inför ett maraton kan skapa ångest hos en ortorektiker, likaså att någon knappt åt lunch för att de var så fokuserade på en uppgift. Det ortorektikern främst behöver se är exempel på normala, icke-ätstörda livsstilar. Vad man kan göra är att fundera på hur man säger saker och i vilken utsträckning. Människor som har ett sunt förhållande till mat och träning behöver inte hela tiden nämna att de tränat och vad de tränat, eller vad de ätit och hur mycket. Träningspass är en del av livet, liksom biobesök och hämtning på förskolan och behöver inte alltid kommenteras. Fokusera i stället på det positiva i och runt upplevelsen. Exempelvis att man träffade den där supertrevliga tjejen på gymmet och snackade bort säkert 20 minuter eller vad god hamburgaren var när du äntligen fick middag efter en lång dag på jobbet med klen lunch.

Som anhörig till en person med ortorexi kan det stundtals vara svårt att vara positiv, men att finnas där och visa att man bryr sig är värdefullt för den drabbade. Man ska inte göra inskränkningar i sitt eget liv, bara tänka sig lite för hur man pratar om det. Det gör inte bara gott för ortorektikern, utan för alla människor i ens närhet.

Besök gärna vår sida för anhöriga om du vill läsa mer.