Om komplimanger

Av: Julia Hallin

“Hej, vad längesen! Har du gått ner i vikt? Du ser fantastisk ut!”

En oskyldig komplimang. Eller..?

Varför tas det för givet att alla kvinnors, och i allt större mån mäns, mål här i livet är att gå ner i vikt? Vad får en att tro att hen som man möter på stan vill höra hur smal man blivit? Ja, jag vet, de rådande samhällsidealen är smal och vältränad, pigg och glad, det är rätt svårt att missa. Men att medier och sociala profiler sprider vissa ideal är bara en bit av pusslet. Resten står vi själva för. Alla vi som plockar upp signalerna och basunerar ut dom igen. Och igen. Och igen.

Tänk efter, “Har du gått ner i vikt, du ser fantastisk ut” betyder ju även “du såg inte fantastisk ut innan”, “om du går upp i vikt igen kommer du inte se fantastisk ut” eller “om du går ner lite till kommer du se ännu mer fantastisk ut”. Det var säkert inte så du menade, men det sätter sig lätt på mottagarens hjärna. För någon som upplevt ruset av att gå ner i vikt och känna hur hela världen slänger uppskattande blickar och komplimanger vill ha mer. Och den personen kommer säkerligen uppleva det motsatta, uteblivna komplimanger, blickar som vänds bort om hen “misslyckas” och går upp några kilon.

mobile gymEller känner du igen den här: vännen på instagram som postar inlägg från tidiga morgnar på gymmet och bilder på välsvarvade biceps, magrutor och rumpmuskler? Kommentarer och likes flödar in “vad snygg du är”, “du är min förebild”, “tänk om jag vore som du!”. Men har du tänkt på hur personen i fråga egentligen mår och vad alla välmenande kommentarer gör med denne? Fler och fler likes behövs för de beroendeframkallande kickarna och det är lätt att fastna i “myten om sig själv” och tro att man behöver ännu mer framträdande magrutor och tuffare utmaningar för att omgivningen ska få vad dom förväntar sig. Det krävs ganska mycket styrka för att plötsligt lägga av, våga visa en viktuppgång publikt och lägga upp bilder där putmagen eller celluliterna kan anas.

En nybliven mamma kom tillbaka till jobbet och fick fler komplimanger om hennes fina form än det fantastiska att hon lyckats föda ut och nära en bebis. En kollega fick en komplimang om hennes fenomenala karaktär när hon tackade nej till fredagsfikat. Och en PT sa “du skulle var jättefin om du vägde 59 kilo!”.

VARFÖR förutsätter vi att allas våra mål i livet är att vara smala? Tänk till innan du klickar like nästa gång!

Julia Hallin

Julia Hallin jobbar som marknadsförare och brinner för frågor rörande kroppsfixering, hälsohets och osunda ideal. Genom sitt engagemang i Ylab vill hon visa att träning kan vara kul och utvecklande utan att bli ett tvång. Själv är Julia en passionerad skidåkare, bergsklättrare, löpare, alpinist och cyklist.

2 kommentarer på “Om komplimanger

  1. Det här är intressant- håller helt med om din poäng. Tycker det är tragiskt att utseende får så stor plats i samhället och, ännu mer, att folk spenderar så mycket tankekraft på det här temat. Ändå är jag medskyldig- de här fåniga kommentarerna ”oj, vad smal du har blivit” kommer från ryggmärgen. Ska sätta ett personligt mål att sluta säga sådant. Och sedan, steg två, sluta reflektera över/notera människors storlek och form. Jag lyckas ibland med det och det är en otroligt befriande känsla.

    Gilla

    • Tack för kloka ord! Vi är alla medskyldiga, precis som du säger sitter det i ryggmärgen. Men det första steget mot att bryta en trend är att bli medveten. Och visst är det befriande när man lyckas? /Julia

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: