Det är en fråga som många, eller förresten i princip alla ställer sig när man trampar runt i ortorexiträsket och inte ser någon utväg. “Heller smal och olycklig än tjock och olycklig”, “jag har sabbat min kropp för alltid” eller “jag mår jättebra! …så länge jag kan hålla rätt balans” är vanliga kommentarer. Och visst kan det vara svårt att tro på att målet finns när man inte sett det, när man inte upplevt det själv.
“Bristande friskhetsinsikt” hör ortorexin till och under behandlingens gång tror man ofta att man har kommit så långt man kan, även om man inte nått ända fram.
Vad är skillnaden mellan att “nog kunna leva ganska friskt” och att vara helt ortorexifri? Annie Croona berättar ärligt och insiktsfullt om sitt friska liv i ett gästinlägg på yvonnelin.se.
“Och jag vill att ni ska veta, och TRO på det: det går att bli helt frisk. Helt fri. Det går att bara leva. Det gör jag nu, och det vet jag att alla kan. Man måste tro det, man måste vilja det – och sluta gå runt i tankeföreställningen att det aldrig kommer bli helt bra.” Annie Croona