Är det inte dags att börja prata om sociala medier och psykisk ohälsa?

Av Nathalie Grigorenko

Psykiskt ohälsa har blivit ett populärt ämne i samhällsdebatten på senaste tiden och det finna många åsikter om varför den mentala hälsan, särskilt hos den yngre generationen, är så illa som den är. Jag kommer göra ett försök att analysera och kontrastera dessa olika synvinklar i en miniserie av bloggposter här på Yvonnes blogg. Den första posten kommer fokusera på sociala mediers inflytande på psykisk hälsa.

Sociala mediers inflytande på psykisk hälsa

Det är ingen hemlighet att det är stor skillnad mellan att växa upp nu och för tio eller tjugo år sen. En framträdande skillnad är existensen av sociala medier. Dag in och dag ut blir vi överösta med bilder på andras perfekta liv och kroppar, och det är lätt att dra slutsatsen att allt som skiljer sig från dessa bilder ses ned på. Dessa tankar kan vara allvarligt skadliga för den psykiska hälsan på många olika sätt. Det kan leda till, inte bara låg självkänsla, utan även till en ohälsosam fixering och ångest.

10 kr per gång…

Om jag fick en tia varje gång jag hörde någon vän säga något negativt om hens kropp skulle jag förmodligen kunna betala av studieskulderna idag. Den unga generationen jämför sig konstant med en ideal kroppsbild och om den bilden inte matchar den egna kroppen måste man göra tydligt att man är medveten om det. Detta för att inte folk ska gå runt och tro att man tycker man ser fantastisk ut. Om man inte klagar på sin kropp riskerar man att bli sedd på som självupptagen och troligen arrogant.

Samhället trycker ner kroppsideal i halsen på oss

Det är verkligen tråkigt att den här generationen vägrar att vara nöjda med sina egna kroppar och vad de kan prestera, men jag förstår precis varför. I ärlighetens namn har vi väldigt lite val när samhället trycker ner kroppsideal i halsen på oss. Närvaron av sociala medier och ”perfekta” kroppar överallt kan bara leda till självtvivel. Om vi vill komma framåt kanske vi måste tänka om när det gäller innehållet på sociala medier. Ska vi alla posta bilder av oss själva när vi går till gymmet eller bör vi i stället visa upp stunder av genuin lycka? I stället för att promota det ideala livet vi kanske borde framhålla det verkliga livet? Om vi slutar fokusera på hur vi borde vara och därmed så frön till ångest kan vi skapa en lyckligare befolkning med en bättre psykisk hälsa.

Min generation är inte det första offren, vi är bara offer för en mer brutal attack

Detta är förstås lättare sagt än gjort och om jag är ärlig ser jag inte någon förändring i beteendet på sociala medier. Men vi måste också ha i åtanke att trots att dagens unga generation är den första generationen som växer upp med sociala medier är vi inte den första generationen som utsätts för massiv marknadsföring och andra mediainfluenser. Min generation är inte det första offret, vi är bara offer för en mer brutal attack och kanske är det anledningen till att vi nu pratar om sociala mediers inflytande på psykisk hälsa. Om vi dessutom ser vilken skada sociala medier konstant har på människor kanske det är dags att ändra marknadsstrategier och prata mer öppet om mental hälsa. Ja, de unga generationerna driver förändring men den här förändringen kan vi inte göra utan hjälp från resten av samhället. Om vi alla förändrar våra egna beteenden kanske vi tillsammans kan förändra någonting i grunden.

Det kommer snart flera poster på temat mental hälsa och den unga generation så håll ögonen öppna!

Nathalie Grigorenko


Nathalie Grigorenko, 21 år, studerar politik och internationella relationer vid University of Greenwhich i London. Politisk aktivism ligger henne nära om hjärtat då hon i flera år varit aktiv inom elev- och studentkårer, och det är denna aktivism som inspirerade hennes val av studier. Som dotter till Yvonne Lin och Anatoli Grigorenko är det svårt att inte vilja förbättra välmående i samhället, och i kontrast har hon valt att fokusera på samhällets välmående från ett politiskt perspektiv.

4 kommentarer på “Är det inte dags att börja prata om sociala medier och psykisk ohälsa?

  1. Vi lever idag under ett ”globalt” grupptryck via sociala medier som inte fanns förr. Då var det i skolan, på arbetsplatsen kanske via idrottsföreningen som ”kraven” ställdes. Nu finns det inget ställe att komma undan. Om man inte släcker ner och stänger av sina sociala medier.
    Men vem har modet som krävs till det. Har du en gång kopplat upp dig. Och börjat ”existera”. Är det svårt att sluta göra det. Existera alltså. Eftersom människan behöver bekräfta sin existens.

    Gilla

  2. Det här inlägget beskriver verkligen hur oerhört svårt det är att inte ständigt ha kroppsidealen i fokus i och med all användning av sociala medier. Främst vi unga. Hur jag, samtidigt som jag försöker acceptera min kropp, scrollar igenom Instagram och får upp bild efter bild på kroppar enligt idealen. Det påverkar. Varför i hela friden sitter vi och kollar på främlingars kroppar? Det har INGET med en själv att göra. Jag tror många i min ålder känner igen sig i det här. Hur vi intalar oss att vi ska sluta med Instagram, och vips sitter man där och scrollar igenom alla dessa ”perfekta” kroppar igen. Vi får ju aldrig någon paus från detta utan matas ständigt med nya bilder. Det är så svårt att bryta mot social media när man väl är inne i det, fastän vi vet att det bidrar till så mycket negativt. Hela samhället är ju fast i det.

    Något jag däremot vill tillägga är att jag faktiskt ser en liten förändring. Kroppsaktivismen sprids. Psykisk ohälsa uppmärksammas och pratas om. Och det börjar sakta bli mer okej att faktiskt gilla sig själv och sin kropp, precis som den är. Konton som faktiskt bryter mot kroppsidealen – de finns, och det blir mer av dem. Det finns fortfarande hopp om att de sjuka idealen ändras.

    Gilla

  3. Jättebra beskrivning av problemet. Min användning av sociala medier är något som jag själv har funderat mycket över. Ibland vill jag bara radera Instagram och avlägsna mig från det helt, för precis som Nathalie skriver är det ett forum där man blir matad med kroppsideal. Jämförelser görs med andra och det skapas dåliga självbilder som lätt kan leda till att man trycker ner sig själv på olika sätt. Varför skulle någon utsätta sig för det? Om jag hade haft den erfarenhet och inblick som jag har nu skulle jag antagligen aldrig signat upp mig, men när man väl är inne i det är det svårt att dra sig ur. Det är ju ett sätt att finnas, hålla kontakten med folk och få bekräftelse. Frågan är om det verkligen är värt det.

    Gilla

  4. Pingback: Millenials och psykisk hälsa | Ortorexi och Ortorexia Atletika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: