Av: Emma Hansson

Det finns idag ett stort glapp inom ätstörningsvården. De patienter som söker sig till landstingsvården för att få behandling för sin fixering vid nyttiga livsmedel och tvångsmässiga träning, det vill säga Ortorexia Atletika, får med stor sannolikhet diagnosen ätstörning UNS, ätstörning Utan Närmare Specifikation.

Ätstörning UNS är en diagnos som inrymmer avviker från etablerade diagnoser som exempelvis anorexia, bulimi eller hetsätning. Om ett tillstånd saknar en medicinsk diagnos finns det inte heller en accepterad behandling och så kallad evidens är ett krav inom sjukvården.

UNS – den vanligaste ätstörningen

Så här säger Läkemedelsverkets “Läkemedelsboken”, ett uppslagsverk med behandlingsrekommendationer rörande våra vanligaste sjukdomar hämtade från Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Folkhälsomyndigheten om diagnosen UNS :  “Ätstörning UNS omfattar den största gruppen av patienter med ätstörningar.” Den största gruppen patienter får alltså inte en behandling anpassad efter sitt eget tillstånd, utan en behandling utarbetad för en ätstörning för vilken man inte uppfyller kriterierna. Inom vilken annan del av sjukvården skulle man tillåta det? Och viktigast av allt, vad är det för patientbemötande?

Respektfull och adekvat behandling för patienten

Undertecknad kan intyga att det inte är särskilt effektivt att använda behandling för anorexi mot ortorexi: Att som vuxen kvinna själv söka sig till vården för att få hjälp, för att sedan tillbringa dagarna med tjejer i åldersspannet 10-16 år som alla är dittvingade av sina föräldrar. För att sedan sättas på matschema med högt energiinnehåll och rusa i vikt trots att man har normalt BMI, att kapa all motion och därmed öka ångesten ännu mer, att inte tillåta vuxna individer få veta vad deras vikt är och inte heller få tala om sjukdomen med andra. Jag upplevde inte det som en respektfull behandling, och framför allt gjorde den mig inte fri från min sjukdom. Det var bortkastad tid och bortkastade skattepengar.

I dagsläget är ätstörningsvården otroligt mån om att förtydliga att ortorexi inte är en egen diagnos. Ibland tycks det till och med vara viktigare att poängtera detta än att faktiskt stötta de som lider av tillståndet. Vad sägs om att vi samtliga som befinner oss inom ätstörningsvården, antingen som behandlare eller som patient, börjar se till patientens bästa och jobbar FÖR att ortorexi ska få bli den diagnos det behöver bli, så att fler kan få adekvat behandling?

Besök gärna vår sida för drabbade för att läsa mer om vår behandling mot Ortorexia Atletika.