“Den som inte tror på att man kan lyckas med något ska aldrig störa den som försöker”.

Så (eller ungefär så) lyder ett kinesiskt ordspråk. Kom att tänka på det när lyssnade på ett program om ortorexi. Två förvirrade personer var lyckligt rörande överens med varandra om att man kan inte bli frisk från otorexi. Förhastade generaliseringar som drogs efter egna individuella erfarenheter präglade samtalet. Den som har något hum om vetenskapligt förhållningssätt vet att det inte kan göras på det sättet.

Programmet kan uppfattas som en session av självterapi med ett kollektivt offrande av de drabbade som lyssnar. Att få höra att det aldrig går att bli frisk skrämmer och är ett grymt sätt att dra mattan under fötterna för många drabbade. Varför satsa på att bli frisk om man aldrig kan bli helt frisk tänker många. Eller som en person sa “då är jag hellre smal och sjuk än tjock och sjuk”.

Friska personer bevisar motsatsen

Tack och lov för att det finns de som idag är fullt friska som står upp för att man kan bli helt fri från ortorexi atletikas tankar och tvång. För den som blivit frisk finns inget försvar i när någon försöker normalisera sjuka beteenden som naturliga och oundvikliga. Uppmaningar som att undvika ångestladdade situationer och anpassa sig till ett permanent ortorektiskt eller ätstört tillstånd (eller bli vän med ångesten) är väl magstarkt när många friska kan bevisa motsatsen. Bland annat Mikaela Urbom som kommit ut med boken “om jag bara vore lite smalare”.