Ytterligare en elitmotionär blev skadad idag. Detta trots att han fått otaliga kommentarer och råd om att 10 pass i veckan var för många, att återhämtningen var för kort, att intensiteten var för hög, att teknik och utförande hade brister och inte minst att matintaget var bekymmersamt. För lite energi i kombination med snedvridning av energisubstrat i korta ordalag.
Personen hade besökt oss för att få rehabhjälp för smärta på tre olika ställen i kroppen. Han var inte särskilt lyhörd till våra råd att söka orsak istället för symtombehandling. Trots varningsflagg fortsatte han träna med en hobbytränare med mottot “ju hårdare desto bättre träning”.
Så small det till sist. Det är slutsprunget och sluttränat på ett bra tag. Operation lär behövas men det är inte den största risken. Problemet är istället att orka med den ångest som nu blir ett faktum när man faktiskt inte kan träna för att dämpa den. Först nu tvingas han att inse att han inte tränar för att må bra utan för att undvika att må dåligt. Så sorgligt det känns varje gång man inte når fram med hälsosamma budskap.