Hur ger man som förälder sina barn ett okomplicerat förhållande till mat?

Oavsett om man som förälder själv har en sund relation till mat eller har/har haft ätstörningar så är det nog allas önskan att ens barn får växa upp med mat -och rörelseglädje och inte behöva tänka på mat som annat än njutning och bränsle.

Vad innebär ”okomplicerat”?

Ett okomplicerat förhållande till mat innebär att ätandet inte är något man reflekterar över. Man äter när man är hungrig och slutar äta när man är mätt. I de allra flesta fall så äter man det man är sugen på utan att värdera livsmedlet som bra eller dåligt. Det finns heller inga tankar om att man ska göra sig förtjänt av den mat man äter.

Det kommer ständigt uppmaningar från olika håll om hur vi ska äta, träna och leva för att bli så hälsosamma och må så bra som möjligt.  De flesta råder lyder att fett och socker ska vi helst undvika. Det kan vara svårt att analysera och värdera informationen och som förälder blir man särskilt utsatt eftersom man alltid vill det bästa för sitt barn.

Livsmedelsverket skriver följande om barn och sötsaker:
”Livsmedelsverkets undersökning av barns matvanor visar att barn äter alldeles för mycket feta, sockerrika men näringsfattiga livsmedel. Nästan en fjärdedel av kalorierna kommer från dessa livsmedel. Om barnet ska få i sig alla näringsämnen kroppen behöver, utan att gå upp i vikt, finns det inte plats för särskilt mycket sådan mat.”

Med dessa ord i bakhuvudet, samt ständiga larm om att övervikt bland unga ökar, så finns ju samtidigt viljan att skapa härliga matminnen för sina barn. Vem minns inte sommarloven när man fick äta glass varje dag, ibland till och med flera om dagen? December månad med pepparkakor var och varannan dag, och lägg därtill också fredagsmyset och efterrätten till söndagsmiddagen.

Vad kan man göra som förälder?

Hur bör man då tänka och agera runt barn och ätande? Yvonne Lin har många års erfarenhet av att jobba med hälsa och träning med särskild inriktning på ortorexia atletika, fixering vid hälsosam kost i kombination med tvångsmässig träning.

Yvonne, kan du ge några grundläggande tips på hur man bör resonera och agera kring barn för att hjälpa dem skapa en okomplicerad relation till mat?

För det första bör man som förälder undvika att tala om livsmedel som kategoriskt bra eller dåliga. Redan där förmedlar vi till barnen att vi kan vara antingen skyldiga eller skuldfria i vårt ätande.
För det andra, koppla inte intag av vissa livsmedel till övervikt. För att ge ett konkret exempel så kan det vara att inte prata om att pizza gör en tjock, eller att godis får man bara på lördagar för annars kan man bli tjock.
Kommentera aldrig ditt barns vikt i negativa termer. Inte din egen eller någon annans heller för den delen.

Om förskolan beslutat att inte servera glass när barnen fyller år på grund av att det blir “för ofta” och att det inte anses “hälsosamt”, hur kan man prata med sitt barn om detta?

Prata med personalen! Att utesluta livsmedel är en grogrund för ortorexi och leder till att barn tidigt börjar värdera livsmedel som tillåtna och ej tillåtna och i förlängningen kan känna skuld kring ätande.

Och, om barnet faktiskt är överviktigt, hur hjälper man bäst till som förälder utan att skapa ångest kring mat och ätande?

Hitta naturliga aktiviteter! Ät tillsammans vid dukat bort och inte framför TV, gående eller stående. Var fysiskt aktiv med dina barn, men gör aktiviteter som de tycker är roliga! Om kopplingen blir att fysisk aktivitet är något kul så är chansen att barnen förblir rörliga under en lång tid större, och det är positivt ur ett hälsoperspektiv.


Sara Ljungdahl är 35 år gammal och arbetar som specialistläkare inom allmänmedicin. Hon är blivande tvåbarnsmamma och var innan hon blev förälder allvarligt sjuk i ortorexi.

Sara, vad tycker du som före detta ortorektiker är mest utmanande idag för att ge dina barn en sund och okomplicerad relation till ätande?

Att få barn efter att jag blivit frisk från ortorexi/ kombinerad ät- och träningsstörning har skapat en helt ny dimension av frisk för mig. Att från grunden erbjuda mitt barn en resa i smakupplevelser, konsistenser och maträtter är fantastiskt. Min son har redan från första smakupplevelserna ätit det vi har ätit i familjen (dvs ingen särskild ”barnmat”). Jag tycker det är enkelt med kombinationen sund och okomplicerad genom att den typ av mat och livsmedel vi köper hem är som helhet sund, tillsammans med hur vi lever i övrigt. Jag klassificerar inte enstaka livsmedel som ”nyttig” eller ”onyttig”, ”bra” eller ”dålig”. Okomplicerat blir det när det inte finns förbud och där mat inte kopplas ihop med prestation, egenvärde, och känslor kring kroppen. Det är förstås mitt ansvar som förälder att anpassa mängd efter mitt barns behov och när min son blir äldre kommer jag förstås förklara exempelvis varför vi inte äter djur och vad en sund relation till mat egentligen innebär.

– Vad vill du som före detta ortorektiker ge för råd till andra föräldrar?

Att se över sina egna känslor för kroppen och på vilket sätt man som förälder värderar sin egen och andra olika kroppar inför barnen. Att vara medveten om på vilket sätt man som förälder pratar om ”nyttig”, ”onyttig”, ”bra”, ”dålig” mat/livsmedel och vilket förhållande man har till träning och hälsosam livsstil. Att vara medveten om att sättet man värderar sig själv, sin kropp och sitt ätande påverkar barnen enormt mycket! Viktigaste rådet gäller föräldrar med komplicerat förhållande till mat, kropp och träning, föräldrar med någon typ av ätstörning eller kombinerad ät- och träningsstörning/ortorexi – att söka hjälp!

Vad kan man säga eller göra om ens barn kommer hem och inte vill ha glass ”för då blir man tjock”?

Jag tror det viktigaste är att inte snurra in på en diskussion om glass eller värdesätta olika livsmedel, utan att faktiskt ta ett samtal med barnet om vad som ligger bakom ordet ”tjock”. Definitionen, känslor och värderingar och barnets egna tankar, känslor och reflektioner. Samtalet kommer alltså handla om barnet och inte glassen.

Hur ger man som före detta ortorektiker/ätstörd sitt barn ett sunt förhållande till träning?

Genom att träning redan från start är en helt naturlig del i familjens liv. Att inte värdera individer eller kroppar utifrån träningsprestationer.


Tveka inte att höra av dig till oss om du känner igen dig eller vill veta mer om hur vi jobbar med ortorexibehandlingar och utbildningar.

Vill du läsa mer om kostråd och ätande rekommenderar vi våra tidigare blogginlägg:

Vad klassas som ”onyttig mat”?

Icke-granskade kostråd ökar risken för ortorexi

Kommentera

%d bloggare gillar detta: