Ortorexi och Ortorexia Atletika
Fixering vid hälsosam kost i kombination med tvångsmässig träning
Prioritera istället psykisk ohälsa
Dagens industri hade den 10 juni ett debattinlägg om att motion bör ge rätt till skatteavdrag. Självfallet bör allt som kan tänkas vara bra för hälsa och välmående prioriteras men är motion verkligen det som bör komma i första hand? Sverige ligger bland topp tre i Europa när det gäller fysisk aktivitet. Det är endast 4% som är helt inaktiva, 21 % som sällan är fysisk aktiva samt 45% som är aktiva och 30 % mycket aktiva. Behöver vi ha högsta prio här?
Att motionera i Sverige är dessutom billigast i Europa
Gymkorten i Sverige är extremt billiga i jämförelse med övriga länder. Våra kort kostar 32,4 Euro jämfört med 41, 9 i övriga Europa. Anledningen är till stor del beroende på att Friskis & Svettis, som har med sin tredjedel av landets motionärer, kan dumpa priser. Varför? Jo de har statliga subventioner som ideell förening vilket ger statsunderstöd och en rad fördelar när det gäller sociala avgifter.
Ett månadskort på ett gym kostar mindre än ett enda krogbesök.
Psykisk ohälsa ökar däremot dramatiskt från 12 till 16% från 2015 till 2016. Det är enligt nya riktlinjer från Arbetsmiljöverket, som trädde i kraft den första april 2016, arbetsgivarens ansvar att sörja för psykisk ohälsa på jobbet. Ingen får utsättas för alltför höga krav eller blir kränkt på sin arbetsplats. Låter förnuftigt. Men vad med fritiden och hela livspusslet? Krav i livets olika roller som sambo, förälder, yrkesutövare, barn med flera roller kan summeras till belastningar som går långt utöver vad som är hanterbart. Samtalsstöd i förebyggande eller behandlande syfte är dyrt och många har helt enkelt inte råd att få en terapibehandling vilket kan kosta 3 – 4000 kr per månad i skattade pengar. Är det inte just här vi behöver sätta in statliga subventioner? Förebygga psykisk ohälsa i tid snarare än att avvakta sjukdom?
Ett enda besök till en psykoterapeut kostar 3 – 4 ggr mer en ett Gym-månadskort
Att subventionera motion kan ha en farlig baksida. Många träningsanläggningar har en ideologi där kroppsideal lovordas med bantningskurer för att få ner underhudsfett och träningsmängder som bränner kalorier. Uppläggen är långt ifrån vetenskapligt belagda även om avsikten hos ägare och anställda kan vara i allra bästa syfte. Risken för Ortorexia Atletika är påtaglig när speglarna sitter tätt, kostråden haglar, vågen står i omklädningsrummet, pulver och piller sälj över disk och inte minst – där många dömer efter utseende och inte efter den man är.
Gärna statliga subventioner – men prioritera psykisk ohälsa
samt inte till organisationer och företag som änvänder tränare och rådgivare utan nödvändig utbildning. Det kan bli en hjälp som stjälper.
Nu är det dags att dra ner byxorna på de som bedriver vilseledande marknadsföring. I det här fallet av gröna kaffebönor.
Så här säger försäljaren:
“Har julen satt sina spår? Bli av med dina vinterkilon med hjälp av Gröna Kaffebönor. Gröna Kaffebönor är en 100% tillsatsfri produkt som förhindrar glukosutsöndringen i kroppen och ökar ämnesomsättningen och fettförbränningen i levern. Just nu kan du testa Gröna Kaffebönor i 30 dagar kostnadsfritt. Dessutom får du en Activity Tracker med på köpet helt gratis.”
Samma kålsupare
På en annan hemsida går man i taket med varningar för just den här försäljaren. Man menar att det finstilta i texten ger en slutlig nota på 1400 kr. Så långt ok, men så kommer slutklämmen i sammanfattning ”köp riktiga gröna bönor av oss istället”.
Stackars bönan
Det är inget fel på gröna bönor som både innehåller järn och anti-oxidanter, men som alltid påverkar hälsoeffekterna av hur råvaran processas och tillagas. En favorit är den kinesiska rätten “spicy green beans” som bara helt enkelt smakar gott. En variation av olika baljvväxter och grönsaker är och förblir det bästa för en allmän god hälsa.
Gymmen är våra nya fettfabriker. Det tränas inte längre. Syftet verkar istället vara att bränna fett eller som någon sa efter ett varv runt julbordet: ”man kanske borde skaffa gymkort efter det här”. En inte alltför ovanlig kommentar och samtidigt en signal på hur gymmen ofta förknippas med just viktminskning.
Träning eller egotripp?
Viktminskning, i kilo eller fettvikt, är ingenting annat än bantning. Ett ord som inte låter särskilt glamoröst, vilket kanske är orsaken till att man kallar aktiviteterna för ”träning”. Men träning är per definition en regelbunden aktivitet med syfte att bibehålla eller förbättra något som exempelvis styrka, uthållighet eller rörlighet. Frågan är vad förbättras när man stått på en crosstrainer en timme? Eller promenerat en mil i snålblåst? Möjligen egot. Som alltid finns det undantag men varför tränar majoriteten?
Men säg att du bantar då!
Det här kommer kanske låta tufft, men faktum är att den som inte vet vad målet är kommer sannolikt inte att uppfylla sin förväntan. Den som tror att det finns fysiska kapaciteter som heter ”snyggighet” eller ”svältition” har fått något om bakfoten. Om det är banta man vill så säg det rakt ut och låt träning förbli något som man mår bra av och presterar bättre av. Och blanda inte ihop det med svältfabriker där svett förbytts mot ångest.
Låt mig berätta om min resa hit till Rom, sedd med en Ortorektikers ögon. Hur många av dessa 13 trösklar skulle bli problematiska, eller eller rent av omöjliga, för dig med Ortorexi?
- Flygresan – det fanns bara baguetter med ost och skinka att tillgå (oj så onyttigt)
- Planet var försenat – (missade mattider)
- Kallt hotellrum – (ännu kallare för den med Ortorexi)
- Det fanns inget gym och var väldigt kallt och regnigt ute (toppen?)
- Enda stället att värma sig på var en liten bar – med Irish Coffee (aaahh grädde, socker och alkohol 😱)
- Appertivo ingick som visade sig vara chips, jordnötter, snittar, friterad potatis och räkor. Ca 15 olika saker totalt (massor av gluten, fett och annat farligt)
- Pinsa till middag enligt rekommendation fr kyparen (är ungefär som pizza vilket säger allt)
- Hotellfrukost med croissanter och sötad yoghurt som enda alternativ. Inga ägg. Endast päron och apelsin som frukt utöver persika på burk.
- Ställde upp som försöksperson för ämnesomsättningsmätningsutrustning – (fel värden)
- Blev bjuden på både rån och godis under ett möte – (socker, socker, socker..)
- Knökfullt med turister överallt, inklusive på samtliga restauranger (känslan av att vara iakttagen)
- Restaurangerna öppnar tidigast 19.30 vilket betyder sen middag (för sen)
- Olika uppköp runt i staden (saboterar träningstider)
- Cesar sallad – säkert kort (som visar sig ha minst 20 linjer majo ovanpå)
- Och så vidare…
Allt detta har inträffat på mindre än 1,5 dygn. Visst kan man låta bli att äta, ta sig ut och träna trots att det är iskallt och säga nej till det man bjuds på. Men det är just det som omgivningen uppfattar som sjukt, ohyfsat och svårt att förstå.
Är supermatens hälsoeffekter en myt? Dokumentär i SVT undersöker om det egentligen är någon skillnad på grönkål och vitkål, chia och linfrön.
Den gröna eller vita kålen, vem vinner nyttighetsracet?
I en jämförelse mellan livsmedel som anses vara nyttiga respektive ”vardagliga” jämfördes exempelvis grönkål med vitkål, gojibär med jordgubbar, chiafrö med linfrö och quinoa med korn osv. Medan man inte fann någon skillnad i fråga om näring fann man däremot att de så kallade ”nyttiga” ingredienserna kostade tre gånger så mycket. Undersökningen gjordes av ett brittiskt universitet och resultaten visades i SVT 2 måndagen den 19 december klockan 20.00.
För femton år sedan satt jag i en tv-sändning från Mosebacke med föräldrar till en av våra kunder med Ortorexi. Läkarna på plats ville inte kännas vid att för mycket träning skulle kunna vara ett problem.
För tio år sedan satt jag i SVT-soffan och talade om ortorexi. Jag gav även en tidningsintervju och återigen menade den medicinska kåren att ortorexi inte existerade. 
Det gjorde det inte, i medicinskt diagnostiska termer. Efter det följde en tid av semantisk debatt där de språkligt lärda fokuserade på semantiken istället för problematiken.
Personliga tränare kände igen fenomenet
För fem år sedan föreläste jag vid en mässa för en sal fullsatt av tränare som kände igen fenomenet. Året därpå fler grupper av tränare. Man började så smått tala om att det kanske trots allt fanns en avart av de gamla hederliga ätstörningarna.
För ett par år var jag återigen med i både tv-debatter och radio där motparten menade att ortorexi inte fanns. Några pigga ungdomar i radion var dock ett undantag, de visste precis vad det handlade om.
En damm som håller på att rämna
Idag har ätstörningsklinikerna plötsligt börjat ta emot ortorektiker och vi på Ylab får dagligen samtal från drabbade och anhöriga. Organisationer skickar nu ut unga volontärer att prata om ortorexi på skolorna och det envisa argumentet ”det är fler som är feta”, underförstått att Ortorexi är en liten bråkdel i jämförelse med andra ”viktigare” problem, hörs allt mer sällan.
Kost och träningsrådgivare lider ofta själva av ortorexi
Vi har under femton års tid kämpat för att belysa att detta eländiga tillstånd av psykisk ohälsa, som tyvärr verkar bli allt vanligare, faktiskt existerar. I TV 4 för en tid sedan sa jag att det var alarmerande. Och det är det. Varför? Jo för att flertalet av de som skriver och ger råd om kost och träning själva lider av ortorexi.
När den blinde leder den blinde faller båda i vattnet.
Socialt tryck från flera håll
Hur kan vi bromsa detta när föräldrar bantar tillsammans med sina barn, nakna narcissister tillåts pressa feta personer i löpspåret till en applåderande publik, idrottstimmarna i skolan består av teori om hälsa istället för den fysiska träning som så väl behövs, rektorer förordar LCHF, livsmedelstillverkare vinklar reklam och inte minst kosttillskottsförsäljare som ändrar etiketter snabbare än löven faller från träden. 
Lika snabbt som löven faller, faller även alla de unga som inte mäktar med att vara snygga, starka, framgångsrika och glada. Man kör helt enkel ner i ortorexidiket.